Att vara hemma själv med två kids och försöka renovera en trapp samtidigt är inte det lättaste.
Med Anabelle funkar det rätt bra ändå. Hon klarar det mesta själv, men även hon har sina dåliga dagar då hon tycker allt är pest och pina.
Wilton har kommit in i den där härliga perioden då han tror att jag är borta föralltid om han inte ser mig, vilket gör det lite svårt att få någonting alls gjort faktiskt.
Som tur är har Anton sommarlov nu, så då kanske det kan bli lite mer gjort här hemma. Jag har i alla fall kommit så långt som att HELA. JÄVLA. TRAPPEN är spacklad och slipad, så nu ska jag städa bort allt damm och sedan börja måla alla hörn med pensel (ca en miljon hörn, by the way). Ska erkänna att jag var lite väl optimistisk när jag började det här projektet. Det har tagit så mycket mer tid än jag trodde och det var bra mycket tråkigare än jag föreställt mig. Men nu har jag ju börjat, så det måste ju avslutas. Och så blir det trots allt jävla mycket snyggare när det är klart än vad det var innan.
Tänkte göra en fotovägg, något i stil med detta, när det är färdigt (bild från Google):
Jag har länge varit sugen på att göra om i trappen här hemma, men det har liksom inte blivit tillfälle förrän nu.
Den är smal, brant och mörk. Dessutom saknas ledstång, så det är lagom läskigt att gå där, för att inte nämna att Anabelle druttat ner där några gånger också. Lika bra att göra i ordning innan det händer en allvarlig olycka, tänker jag.
Igår fick jag tummen ur och skurade rent hela skiten. Varenda vägg och list. Taket måste fortfarande tvättas, men det måste jag nog göra med en mopp, för att inte ramla och typ... dö. Det var tillräckligt nära ett par gånger igår.
Har börjat riva bort all gammal färg som sitter löst också och det var typ 7000 gånger mer än vad jag trodde från början. Så jag har liksom inte kommit till det roliga än.
Här får ni FÖRE-bilder:
Ja, ni ser säkert att det är dags för en makeover. Färgen på väggen är så hemsk. Jag vet inte, men kan tänka mig att en riktigt dålig trip på typ E känns som att gå upp och ner i den här trappen.
Hittills har trappen varit ett utrymme där vi ställt grejer som inte får plats någon annanstans. Den gamla bokhyllan som råkade få perfekt plats på klacken har varit perfekt för allt skit man inte vill ha framme.
Fågelburen har faktisk varit grunden för min inpiration för hur det ska se ut här när det är klart. Den har jag fått av svärgubben, som i sin tur köpt den i Marocko. På stenåldern, typ.
När jag blir inspirerad gör jag alltid ett collage, det bli lättare att få en helhetsbild över hur resultatet kan bli:
Nu måste jag fortsätta. Annars blir det aldrig klart.
Nu jäklar trillar kilona av en och en, sakta men säkert. Kan ju inte direkt påstå att mina raska barnvagnspromenader blivit av mer än nån enstaka gång, men det räckte tydligen med att bara ge fan i att stoppa i sig allt som är onödigt. Från 9 till 2,5 kg kvar till mål!
Sen är det ju så att det man inte borde, är ändå det som lockar mest..
