Sanna Sandberg

De senaste dagarna har jag varit på så sjukt dåligt humör. En riktig bitterfitta liksom. Jag har betett mig allmänt drygt (mer än jag brukar då alltså) och ibland till och med nästan varit elak(?!). Jag tar åt mig av allt och tjafsar gärna om det mesta.
Det här gör jag förstås inte med vilje, men tror att det beror på att jag är så sjukt jävla trött på mitt tillstånd just nu. Jag vet att jag har sagt det här förut, och att det inte riktigt blev så, men nu menar jag det från djupet av mitt hjärta; aldrig mer gravid i hela mitt liv!
Anton vill gärna ha minst 3 barn och jag kan säga att vårt eventuella 3:e barn kommer i så fall vara i form av en hund (eller nåt annat på 4 ben, men ALDRIG en människa!).

Nu ska jag trotsa allt vad foglossning, trötthet och andra graviditetskrämpor heter och planera de kommande 3 veckorna med så många altiviteter som möjligt för att få tiden att gå.
Och fan ta det lilla arma barnet om han blir sen.. Jaja, i värsta fall har jag ju morfin i medicinskåpet och ett antal slöa IKEA-knivar i köket. Om man skulle bli tvungen att göra jobbet själv, så att säga.