Ibland kan något man egentligen vill göra kännas otäckt.
Säg att du ska hoppa bungy-jump exempelvis (nu har jag aldrig gjort det, så jag antar bara). Du vill verkligen göra det, men det är skitläskigt. Tänk om repet går av? Tänk om repet är för långt? Men du vill ändå göra det.
Det kan vara så med många saker här i livet.
Så säg att du aldrig hoppade. Att du fegade ur helt enkelt och du får aldrig chansen att göra det igen. Skulle du ångra det resten av ditt liv?
Okej. Jag är en tönt. Jag erkänner, för jag insåg det verkligen idag:
- Jag har Steve Urkel glasögon.
- Jag läser böcker som handlar om vampyrer.
- Jag börjar sticka (förresten, ger det tönt- eller tant-poäng?) halsdukar (det är det enda jag kan sticka) varje höst (sen några år tillbaka dessutom, så jag har nog varit tönt ett tag).
- Spelet jag spelar mest på iPhone för tillfället heter "Pet Salon" (Laddade ner det åt Anabelle från början, bara så ni vet)
- Ibland skrattar jag som en häst.
Ja, you name it. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter.
Idag orkade jag mig upp ur soffan och lägenheten en stund (dö halsböld, dööö!),
så jag och Anabelle tog en höstpromenad och stannade även till en stund i lekparken.
Anabelle plockade med sig lite löv i olika färger hem,
som vi ska göra nåt fint av.
Anabelle har gjort en tårta!
Tänkte att jag skulle försöka mig på det här igen. att blogga alltså.
En helt ny, fräsch blogg.
Varför vet jag egentligen inte. det är kul att skriva, men jag skriver aldrig om nåt som har betydelse.
Det här kanske blir en dagbok, kanske en dagens-outfit blogg (väldigt osannolikt, eftersom jag typ äger 5 olika outfits. skulle inte bli särskilt varierande), eller en gnäll-blogg där jag skriver när ingen annan orkar lyssna och får mig själv att framstå som sveriges bittraste människa. Jag vet inte. Vi får se vart det här tar vägen.
Ska knapra i mig lite piller (halsböld, undvik det om ni kan) och sen försöka sova.
Pusshej.
