Vilken jävla dag det har varit! Vad har Sanna åstadkommit, undrar ju ni, eftersom Sanna är så trött?Jo, jag ska tala om att Sanna har inte åstadkommit någonting alls idag.
Sen klockan 6 har jag varit vaken ändå. När Wilton sov vid lunch försökte jag plugga. Det gick lite sådär va, eftersom han vaknade igen när jag precis skulle komma igång på riktigt. Sen har han varit allmänt jobbig idag. Gnällgnäll, klängkläng, skrikskriiiiiik, osv.
Dessutom har Anabelle regredierat idag. Tror nästan hon var lite värre än Wilton.
Och så undrar Anton varför jag inte vill ha fler barn. De här två monsterungarna räcker så det blir över ska jag säga.
Nu ska jag lägga mig och som en klubbad säl. Ääääända till kl 05.30 imorgon i alla fall...
Sådär. Kidsen sover, om än betydligt senare än vad som egentligen önskas, men de sover. Hoppas jag. Anabelle har svårt att somna på kvällarna, men hon hörs i alla fall inte, så det får räknas som att hon sover. The husband är och tränar, så därmed är jag ensam. Sova? Njuta av tystnaden med tv och godis? Svara på mail?
Så jävla svårt val.. Eller inte!!!
Ska bädda ner mig i soffan med Tutti Frutti rings (majgadd, typ bästa godiset i världshistorien!),
och ett avsnitt Revolution (inte sett? SEEEE!!!).
... in hopes of getting hit by a car.
Jag är totalt mör i hela kroppen efter det intensiva tentapluggandet, och nu är den förbannade tentan skriven. Det började rätt bra, men sen blev det bara svårare och svårare för varje fråga, kändes det som. Det liksom inte alls det som det hade lagts tyngd på under kursen.
På tisdag börjar nästa kurs. Jag hade sett framemot 4 dagars ledighet till dess, men jag måste nog lägga den tiden på att plugga till att göra om dagens tenta. Den kommer inte att bli godkänd.
Nu ska jag göra iordning en stor kopp te, mysa ner mig under en filt i soffan och tycka jättesynd om mig själv.
Nejdå, men lite i alla fall.
Wilton hjälpte till med tentapluggandet. Förhörde mig och sånt, ni vet.
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för det här. Jag gör det frivilligt och jag lånar till och med pengar för det. Ja, jag talar givetvis om skolan. Det är så sjukt mycket nu. Tenta på tenta på tenta, känns det som. Nästa så tidigt som på torsdag. Jag läser och läser men känner mig inte mycket klokare ändå. En måste ju få klaga lite.
För att tala lite om annat;
Snön kom (tyvärr), vilket är lika med pulkaåkning på dagis.
Saken är bara den att
1. Alla barn på dagis måste ha hjälm på sig när de åker i backen. Anabelle äger bara en cykelhjälm, och den är för liten. Dessutom går det löss på dagis, så låna någon annans hjälm är liksom totalförbjudet.
2. De flesta barn har med sig egna färdmedel att svischa nerför backen med. Men inte Anabelle. Hennes bob får inte plats i bilen på morgonen och pulkan tar jag bara inte med dit. Den är Antons gamla, det vill säga från cirka 1873, orange och snöret består av typ 20 olika korta stumpar som är ihopknutna. Ni förstår.
Så idag åkte vi hursomhelst och uppgraderade oss lite.
Ett stycke ny hjälm (notera: anpassad för ändamål) och en så kallad "snöu böurd", som Anabelle säger. För en "snöu böurd" har de coola killarna på dagis.
Så jävla nöjd tjej alltså! Gissa vem som ville gå och lägga sig vid 18.30 för att det skulle bli morgon snabbt för att få åka till dagis? Och sover med hjälm och snöuböurd?
Här har det inte blivit mycket skrivet den senaste tiden, i denna gudsförgätna blogg. Det har i för sig inte hänt så där hiskeligt mycket i mitt liv. Eller, ja. Beror ju på hur man ser det. Wilton har blivit STOR. 10 månade igår, faktiskt. Kan inte fatta att han fyller 1 år om 2 månader! Vart tog bebisen vägen, liksom?
Igår, dvs på 10-månadersdagen tog han sin första steg själv med lära-gå-vagen. Tror ju till 99,9% att grabben går innan 1-årsdagen.
Dagisplats har han fått också, den lilla ligisten. Från februari/mars nångång. Blev inte på samma som Anabelle, men ett annat typ 4-5 minuter bort (gångavstånd, alltså).
Jag började plugga i septembras igen. Det är stentufft, om ni undrar. Jag får stroke minst en gång om dagen. Men trycket lättar förhoppningsvis lite när W börjar dagis!
Nej, nu är klockan på tok för mycket för en småbarnsmamma som mig att vara vaken. En får ju passa på att sova så gort en kan. Fyfan, hörrni. Vilket liv man har.
Hej, stora killen! ❤️
