Sanna Sandberg

"Life is short, break the rules, forgive quickly, kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably and never regret anything that made you smile."

Plus, minus, noll.

Kategori: What on earth am I saying?

Jag kan inte minnas när jag känt mig så efterbliven som på föreläsningarna och seninarierna igår.
Det var många andra där i min ålder som redan kommit en bra bit på vägen i livet. De hade bra och givande jobb, påbörjade eller avslutade studier på högskola eller universitet. Alla var så smarta.
Och vem fan är jag? Vad kan jag? Hur långt har jag kommit? En tråkig Sanna, med få erfarenheter och nyss avslutat Komvux.
Usch, jag kände mig så dålig.
Men sen insåg jag att det inte var så illa som jag föreställde mig. Det finns ju faktiskt värre. Mycket värre. Jag känner en del människor som det går mindre bra för här i livet. Jag tänker inte nämna några namn, men en del har sig själv att skylla och andra.. ja, dem är det bara synd om.
Att ha varit arbetslös i flera år för att man (enligt mina teorier) helt enkelt är för ful och dum för att få ett jobb, känns ju bara tragiskt. Att man till följd av detta även börjar bete sig väldigt märkligt i förhållande till sin ålder och vad man anser är viktigt och inte viktigt kan jag i många fall känna är skrattretande. De här sakerna gör dessa personer ännu mer tragiska.
Jag ska nog också tillägga att jag inte brukar säga något om folks utseende, för hur man är född rår man inte för och jag är långt ifrån ELLE-modell själv. Dock har vissa människor haft mer otur än andra med sitt utseende och det kombinerat med en mysko personlighet och no sense of style är vad jag kallar "ful".
'
Sen finns det också de människor jag inte tycker synd om och som enligt mig egentligen är ännu mer tragiska.
När man börjar närma sig 30 år (eller egentligen när som helst efter man fyllt 15) och går runt och tror att man är så jävla överlägsen allt och alla, tror att man är så cool för att man håller på med vapen och alla möjliga droger, lyssnar på alla låtar där titeln innehåller ordet "thug" och delar dessa på Facebook och sist men inte minst tror att alla vill ligga med en.
Jag fattar inte! Vart i livet har det gått snett?! Den sist nämnda personligheten stör mig så otroligt mycket. Vuxna människor! Det var nog fel orval. När man håller på sådär är man inte vuxen.
'
Hur som helst. Summan av kardemumman skulle i alla fall vara att jag igår kände mig så dum och efter, men idag kom jag att tänka på dessa andra människor och kände mig genast mer vuxen than ever.
Jag är ingen vanlig Sanna. Jag är unik och smart, på mitt sätt. Jag är rik på erfarenheter som gjort mig till den jag är idag. Jag har ett mål i livet och jag har påbörjat vägen dit.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: