I could be a morning person, if morning happened around noon.
Kategori: What on earth am I saying?
Jag fattar inte hur jag ska klara att gå upp 18 gånger per natt när Karl-Betty (som förresten är en grabb, mer om det i ett senare inlägg) tittar ut.
Jag måste varje morgon ställa MINST 4 larm MINST 2 timmar innan det är dags att åka. Annars kommer jag inte upp. Ändå blir det stressigt VARJE morgon, för att jag låter dessa alarm ringa 20 gånger innan jag går upp.
Till råga på att jag har svårt att få upp mig själv, har jag en man som inte ens skulle vakna om huset sprängdes i luften och en dotter som brås mycket på sin far. Jag vet ibland inte om hon sover eller är medvetslös. Ni fattar. Inga lugna familjefrukostar med kaffe och tidningen här inte.
Denna måndagmorgon var inte alls annorlunda från någon annan, stress, hets och enstaka sura kommentarer.
Anabelle till dagis, Anton till sitt nya jobb och jag till Universitetet. Kvantitativ forskningsansats handlade det om idag och det fick mig att längta tillbaka till mina kuddar och mitt duntäcke hemma i sängen.
Vad jag försöker komma fram till är som sagt: en liten baby.
Jag kommer sluta såhär:
