Sanna Sandberg

"Life is short, break the rules, forgive quickly, kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably and never regret anything that made you smile."

Sometimes wise words come out of this mouth.

Kategori: Preggo

När det gäller graviditeter och bebisar har folk ofta sina egna bestämda uppfattningar och åsikter om hur saker och ting ska vara och hur man ska bete sig, och det får man självklart ha. Däremot saknar många människor respekt för andras åsikter och det är där min sko klämmer.
Ämnet amning skulle jag kunna debattera i timmar om.
Det är sån hets kring amning bland barnmorskemottagningar, barnvårdcentraler och sjukhus. AMMA, AMMA, AMMA!!! Till och med i samhället ibland, kan jag tycka.
Jag har inte riktigt börjat reflektera över saken förrän nu den senaste tiden.

När jag väntade Anabelle blev jag överöst med information om amning, hur mysigt det skulle vara, hur viktigt det var och så vidare. Jag kunde redan då ändå på något sätt känna att det inte var något för mig, men jag fick aldrig någon som helst information om andra alternativ och jag var för feg för att fråga. Hetsen kring amning fick mig nog att känna att om jag inte ammade skulle jag vara en dålig mamma.

Väl på förlossningen, när Anabelle var ute, slets mina bröst fram av barnmorskan och jag jag minns fortfarande hur olustig jag tyckte amningen var. Det var en riktigt obehaglig känsla, vilket jag också tror att Anabelle kände av att jag upplevde, då hon ofta var orolig när hon åt.
Jag vet att jag påpekade dessa känslor redan på BB, men "det blir bättre" var allt jag fick till svar. Fortfarande fick jag ingen som helst information om alternativ och jag kände mig tvungen att amma fast jag nog egentligen inte ville. "Annars var man ju en dålig mamma".

Efter 2 månader gav jag upp. Det hade inte blivit bättre, som de på BB sa att det skulle bli och Anabelle var fortfarande ofta orolig när jag ammade henne. Förmodligen för att jag inte var avslappnad
Jag började flaskmata henne med modersmjölksersättning, utan någon som helst rådgivning av barnvårdcentralen (där jag förmodligen inte fått det stöd, tips och råd jag behövde i vilket fall) vilket gick hur bra som helst. Det var nog bland de bästa beslut jag tagit. Allting blev så mycket bättre. Äntligen kunde jag uppleva den där harmonin vid matning som barnmorskan hade pratat om (visserligen syftade hon på amning) och ibland var det faktiskt riktigt mysigt! Dessutom kunde jag äntligen avlasta mig (speciellt på nätterna) genom att Anton kunde sköta matning han också.

Men det är som sagt inte förrän nu som jag egentligen har insett allt det här och hur jag kände då.
Min nuvarande barnmorska predikar enbart amning, men när jag säger att jag inte vill amma och ifrågasätter henne om varför det inte finns information och broschyrer att tillgå om flaskmatning och modersmjölkersättning på samma sätt som om amning, svarar hon bara att hon förstår vad jag menar, men att hon måste informera mig om amningen. Hade det inte varit bättre om hennes "måste" hade varit att råda och stöda blivande föräldrar enligt hur de ändå uttrycker att de vill ha det. Jag menar, hon vet ju att jag har barn sedan tidigare. Jag har hört allt det där som hon "måste"säga om amning förut.
Den lilla information som finns om att inte amma på nätet och i mycket få broschyrer, ser i princip ut såhär: "En del mammor kan av medicinska skäl inte amma. Vi vet att det känns skämmigt och jobbigt att inte ha den möjligheten, men det är inte ditt fel och du är inte en sämre mamma."
Det är så sjukt! Om man inte kan. Skämmigt?! Varför i hela världen skulle det vara skämmigt?! Men om man helt enkelt bara INTE VILL då? Om jag kan amma, men gör ett aktivt val att välja bort den möjligheten? Är jag en sämre mamma då, eller vad menas?

För att kunna göra ett val måste föräldrar få bli informerade om vilka olika alternativ som finns, även om vårdpersonal personligen kan tycka att det ena är bättre än det andra (för det får de absolut göra, men personliga åsikter ska inte uttryckas på det viset i en professionell roll). Det är en kvinnas rätt att bestämma om hon vill amma eller inte. Det ska inte tas för givet att hon vill det och väljer man att inte amma ska man inte behöva känna skam eller ha skuldkänslor.


Om det skulle vara så att någon som känner likadant skulle råka läsa det här och dessutom orkat läsa ända ner hit, vill jag tipsa om Föreningen Flaskmatning i Sverige, som driver just denna fråga om amning.
http://flaskmatningisverige.se

Det var nog allt.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: